Majkens HoyaBlogg

Majkens HoyaBlogg

Vad handlar bloggen om?

Hoyor, hoyor, hoyor och kanske lite annat smått och gott.

Döden kom!

PersonligtSkapad av Majken tor, januari 08, 2009 20:09:27

Igår den 7 januari 2009 dog en av mina hoyavänner. Hon var känd i hoyavärlden som Cattzingen. Hon blev bara 47 år och lämande efter sig en make och barn och en massa sörjande vänner.

Jag fick beskedet igår på "hennes" hoyaforum av hennes älskade make och helt ärligt kan jag säga att jag först trodde att det var ett grymt skämt. Sakta föll polletten ner och jag insåg att hon var borta för alltid. Dagen igår gick mest som i chock.

En 47-årig kvinna ska inte dö!!

Hon var ju i sina bästa år och hade hela livet framför sig. Hon och maken skulle just flytta söderut och ett nytt äventyr skulle börja. Ett nytt kapitel i deras gemensamma liv. Nu blev det bara tragiskt och det är inte rättvist!!!!

Iaf så under dessa dagar har jag försökt att tentaplugga men det går bara inte. När jag läser en mening kommer på mig själv sitta och tänka på Cattz. Jag sitter och pluggar framför grodprinsen som jag fick i gåva av henne i somras när jag hade hoyaträff och varje gång jag ser på grpodprinsen så väcks en massa minnen och tankar på Cattz. Har en massa goda minnen och då ler jag för att i nästa stund inse att hon faktiskt inte finns mer och blir skitledsen. Tårar rinner sakta ner för min kind. Jag kommer aldri få träffa henne igen!

Det finns ett talesätt som säger: Man saknar inte kon förrens båset är tomt. Just denna mening skrev jag till Cattz på MSN när jag pratade med henne sist angående hennes flytt söderut. Iaf så bestämde vi att vi skulle försöka träffas när hon kom upp till norr till våren. Jo tjena!!

ÅHHH!!! vad jag ångrar att jag inte tog mig tid att fara och besöka henne. Att jag inte la ner mer tid på henne. För DET var hon VÄRD!

Cattzingen var generös, god, snäll, hade humor och självdistans och var en helt enkelt härlig person. Vi var inte överens om allt men det var ok. Vi kunde vara vänner ändå trots våra meningsskiljaktigheter ibland. Det gick alltid att lösa och vi kunde alltid prata med varandra.

Catti!! Du var en av få människor som förgyllde mitt liv och du är innerligt saknad!

Oavsett var du nu befinner dig så hoppas jag att du har det bra och att du har en hoya eller två att pyssla om.

smiley

  • Kommentarer(2)//bloggen.schobius.se/#post50